Assistans TV

Klagande yrkar på att han ska ha rätt till assistansersättning, han anför vidare att han nekats vittnesförhör i den förhandling som ägt rum i Förvaltningsrätten. Då vittnet är av högsta vikt för klagandes möjlighet att få assistans så var detta förödande för honom. Detta strider mot Europa konventionen när man genom avvisande av vittnen nekar klagande möjlighet till en rättvis rättegång.

 

 

Han har begärt muntlig förhandling där expert vittne kallats samt en vän till familjen som kan intyga klagandes stora hjälpbehov. Man har avslagit begäran om muntlig förhandling med motiveringen att det hållits vid flera andra tillfällen, vilket man kan tycka är väldigt konstigt.

 

Vill ni veta mer om när muntlig förhandling kan begäras så står det mer om det i Domen nedan.

 

Kammarrätten meddelar att de vittnen som klagande vill höra aldrig tidigare hörts i målet, man kan därför inte avgöra hur deras vittnesmål påverkar utgången av målet. Därför meddelas prövningstillstånd och man återvisar målet till Förvaltningsrätten för att ta upp målet på nytt.

 

Vill ni läsa Domen i sin helhet så finns den i en länk nedan:

 

3456-17

 

Behöver ni hjälp att överklaga ett beslut? Eller göra en ansökan om assistans?
Kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas //sekreterare

I april 2015 beviljar Försäkringskassan assistansersättning med 78 timmar perioden december till maj samt 80 timmar perioden juni till november. I beslutet beviljas dubbelassistans med 2,39 timmar samt aktiv assistans under natten med 35 minuter.

 

Vad det gäller väntetid under natten så hävdar Försäkringskassan föräldraansvar som så många tidigare fall.

 

Klagande yrkar på att få assistans för all aktiv tid samt för väntetid med 8 timmar och 45 minuter per natt. Vidare är klagandes funktionshinder av den karaktären att hon måste ha någon i närheten som kan bistå vid behov. Den komplexa hjälp som hon är i behov av hela dygnet kan inte anses ingå under normalt föräldraansvar. Vidare saknar klagande konsekvens tänk och hamnar lätt i farliga situationer vilket kräver ständig tillsyn.

 

Förvaltningsrätten anser att det är ostridigt att den hjälp som klagande är i behov av nattetid inte kan gälla som Föräldraansvar. Hon beviljas därför tid för den del som under resterande dygnsvila. Sammanlagt 8 timmar och 45 minuter per natt. Ärendet överklagades senare av Försäkringskassan till Kammarrätten. Utan framgång för Försäkringskassan.
Om ni vill läsa Domen i sin helhet så finns den i en länk nedan:

 

 
Dom i Förvaltningsrätten Göteborg målnr 12757

 

Behöver ni hjälp att överklaga i ett liknande fall? Kontakta oss på Assistansjuristerna.

 

Niklas //sekreterare

Omsorgsnämnden i Sandvikens kommun avslog den 30 maj 2016 sökandens ansökan om personlig assistans med motiveringen att sökanden inte tillhörde personkretsen i 1 § 3 LSS eftersom att hans hjälpbehov inte ar tillräckligt krävande eller komplicerat.

Sökanden överklagade beslutet och förvaltningsrätten i Falun konstaterade att sökandens dels tillhörde personkretsen i 1 § 3 LSS, samt att hans hjälpbehov var tillräckligt krävande och komplicerade för att han skulle uppfylla villkoren för rätt till personlig assistans.

Omsorgsnämnden överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten som 2017-07-04 klargjorde att prövningen huruvida en person omfattas av personkretsen i 1 § 3 LSS och prövningen av huruvida individens hjälpbehov är tillräckligt stora för att uppfylla förutsättningarna för personlig assistans är två bedömningar som inte nödvändigtvis måste sammanfalla. Eftersom att omsorgsnämnden endast hade gjort prövningen av personkretstillhörigheten, avvisade kammarrätten förvaltningsrättens bedömning av rätten till den personliga assistansen utifrån omfattningen av sökandens hjälpbehov. Kammarrätten återförvisade därför ärendet till omsorgsnämnden för prövning av frågan om rätt till personlig assistans och då med utgångspunkten att sökanden omfattades av personkretsen i 1 § 3 LSS.

Se domen i sin helhet nedan.

 20170704KRDomMålnr86617

//Assistansjurist

 

 

Kammarrätten meddelade 2017-04-21 en dom rörande sökandens rätt till personlig assistans i enlighet med 9 a § LSS i förhållande till det faktum att fullt vårdbidrag utgick till sökandens föräldrar.

Enligt 9 a § i LSS så har en individ som bedöms vara i behov av personlig assistans rätt till insatser för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt. Behoven kan tillgodoses på annat sätt exempelvis genom att den funktionshindrade erhåller andra insatser från samhället såsom insatser som ges av personal knuten till barnomsorg och skola eller genom vad som normalt faller under föräldrars ansvar för vårdnad och tillsyn enligt föräldrabalken. Att en förälder erhåller vårdbidrag kan också inrymmas under begreppet.

Kammarrätten fann att sökanden redan var tillförsäkrad goda levnadsvillkor genom den av omsorgsnämnden redan beviljade omfattningen av personlig assistans, men markerade att själva bedömningen av en individs rätt till personlig assistans inte ska påverkas av huruvida vårdnadshavare uppbär vårdbidrag eller inte.

Se domen i sin helhet nedan.

 

20170421KRDomMålnr53416

 

// Assistansjurist

 

Högsta förvaltningsrätten meddelade 2017-06-22 prövningstillstånd för frågan huruvida behovet av taktilt teckenspråk är att anse som ett grundläggande behov enligt 9 a § LSS. Högsta förvaltningsdomstolen har förordnat att Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting ska yttra sig i frågan innan ett domslut tas.

I frågan som målet gäller har både förvaltningsrätten och kammarrätten kommit fram till att det aktuella behovet av taktil teckenspråkstolkning utgör ett grundläggande behov för individen.

Till skillnad från vanligt, så kallat visuellt teckenspråk, innebär taktilt teckenspråk kommunikation genom tolkning av tecken med hjälp av känseln. Taktilt teckenspråk används av personer som är dövblinda och som inte kan kommunicera genom visuellt teckenspråk.

För att hjälp med kommunikation ska anses utgöra ett grundläggande behov i enlighet med 9 a § LSS, krävs att det behövs en tredje person för att kommunikationen överhuvudtaget ska vara möjlig. Det krävs också att denna tredje person behöver ha ingående kunskaper om den assistansberättigade, om funktionsnedsättningen och den assistansberättigades sätt att kommunicera.

Individen i målet var i behov av taktil teckenspråkstolkning, det vill säga teckenspråkstolkning med hjälp av känseln. Försäkringskassan, som var motpart i målet, anförde att behovet taktil teckenspråkstolkning kunde tillgodoses av vilken teckenspråkstolk som helst med kompetens i taktil tolkning.

Vittnesförhör med professor i audiologi och handikappvetenskap gav för handen att det finns vetenskaplig underlag för att taktil kommunikation är beroende av personlig kännedom på ett annat sätt än visuell teckenspråkstolkning och att svårigheter för en dövblind att kommunicera genom taktil teckenspråkstolkning kan leda till social isolering. Vittnesförhör med docent i teckenspråk på Institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet gav för handen att för taktil teckenspråkstolkning, måste tolkaren anpassa sig efter användaren, att alla inte känner till alla signaler och att samma företeelse kan förklaras genom olika signaler samt att socialhaptisk kommunikation (när man genom tecken på kroppen förmedlar saker som händer i omgivningen) är något som byggs upp mellan de som använder den. Vittnesförhör med utbildad teckenspråks- och dövblindtolk med teckenspråk som modersmål gav för handen att det finns olika strategier och tekniker för kommunikation som är unika för varje person med dövblindhet.

Kammarrätten kom fram till att sökanden i målet med hjälp av taktil teckenspråkstolk utan ingående kunskaper om just sökanden, kunde föra vissa formella samtal. Enligt kammarrätten gav utredningen i målet emellertid för handen att sökandens förmåga att kommunicera förbättrades avsevärt om den som hjälper henne att kommunicera har ingående kunskap även om henne. Tillsammans med de allvarliga följder som kommer med den sociala isolering som sökanden riskerar om hon inte får sitt kommunikationsbehov tillgodosett föranledde kammarrätten att bedöma den taktila teckenspråkstolkningen som ett grundläggande behov.

Försäkringskassan överklagade domen och frågan huruvida taktil teckenspråkstolkning är att anse som ett grundläggande behov i enlighet med 9 a § LSS eller inte ska nu avgöras i Högsta förvaltningsdomstolen.

 

Se domen i sin helhet nedan.

20170622HFDDomMålnr466716

 

// Assistansjurist

 

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade 2017-06-22 prövningstillstånd i kammarrättens Mål nr 5218-16. Målet gäller frågan huruvida ett hjälpbehov avseende toalettbesök, hårtvättning, tandborstning och nagelvård med omfattningen tre timmar per vecka är av sådan karaktär och omfattning att det enligt 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ger rätt till personlig assistans. Inför avgörandet har Högsta förvaltningsdomstolen bett Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting att avge yttrande i frågan.

Med utgångspunkt i tidigare uttalanden från Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 2009 ref. 57), kom förvaltningsrätten i Stockholm fram till att sökandens hjälpbehov med dess omfattning av tre timmar inte var tillräckligt omfattande för att berättiga honom till personlig assistans. Kammarrätten kom emellertid fram till att inte bara tidsomfattningen är av betydelse för frågan om rätt till personlig assistans. Eftersom de hjälpbehov som sökanden hade var mycket privata och integritetskänsliga till sin natur samt av återkommande karaktär, ansåg kammarrätten vid en samlad bedömning att sökanden redan vid hjälpbehov med en tidsåtgång om endast tre timmar per vecka var berättigad till personlig assistans.

Målet överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen som nu alltså har meddelat prövningstillstånd för ett viktigt avgörande i frågan.

 

Se domen i sin helhet nedan.

 20170622HFDDomMålnr105717

 

// Assistansjurist

 

Klagande har sedan 2008 varit beviljad 9 timmar dubbelassistans per dag och sovande jour samt 2 timmar aktiv hjälp under natten. Det här beslutet skulle omprövas i maj 2015. Då beslutar omsorgsnämnden i Södertälje kommun att dra in dubbelbemanningen och jouren på natten. Man menar vidare att behovet inte längre är styrkt, vilket låter mycket konstigt. Personer med svåra funktionshinder, tillfrisknar inte plötsligt hur bra det än skulle vara.

 

Klagande yrkar på att tidigare beslut om dubbel bemanning fortsatt ska gälla och anför följande: En myndighet kan inte ändra eller återkalla ett gynnande beslut när inte ändrade förhållande föreligger. Av utredning framkommer inte att förhållandena har ändrats.

 

 

Omsorgsnämnden i Södertälje kommun menar att överklagandet ska avslås.

 

Förvaltningsrättensrättens bedömning av intyg och samtliga medicinska bedömningar av klagande. Är att ingen förändring av behovet föreligger. Tvärtemot vad nämnden anser så har klagande ett svårt fysiskt funktionshinder efter en hjärnblödning. Detta ansåg nämnden inte vara långvarigt, vilket i själva verket är omöjligt att veta. Med detta i beaktande meddelar Förvaltningsrätten bifall till överklagandet och menar att det tidigare beslutet om dubbelbemanning och jour på natten fortsatt ska gälla.

 

Vill ni läsa domen i sin helhet? Klicka på länken här nedan.

Stockholm FR 12625-15 Dom 2015-10-09

 

Behöver ni hjälp att överklaga ett beslut? Eller ansöka om assistans? Kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas //sekreterare

Klagande fick 2011 ett beslut på 163 timmar i veckan, vid omprövning 2016 att minska beslutet till 91 timmar och 46 minuter per vecka. Men motiveringen att han inte längre var i behov av dubbelassistans. Försäkringskassan menar vidare att eftersom inget tillsynsbehov föreligger så har han inte heller behov av assistans under hela dagen.

 

Klagande menar att Försäkringskassan inte har gjort någon bedömning av tidsåtgången utifrån hans funktionshinder. För sin sak åberopar han flera intyg, som visar på omfattningen av hans funktionshinder.

 

Rätten menar att han inte har rätt till assistans för tillsyn, men kan ha rätt till andra insatser än tillsyn. Klagande yrkar också på hjälp för kommunikation, struktur och planering. Detta anser Försäkringskassan redan är tillgodosett genom redan beviljad tid. Det här räknas dock inte som ett grundläggande behov enligt Förvaltningsrätten.

 

Däremot så får klagande hjälp vid minnesstöd i samband vid kommunikation samt påminnelser liksom motivations och aktiveringsinsatser. Klagande yrkar även på mer hjälp och stöd för att kunna vara delaktig i familjelivet, vilket han får gehör för med 4 timmar och 15 minuter per vecka. Om detta är tillräckligt känns ytterst tveksamt.

 

Slutligen kan sägas att Förvaltningsrätten ger bifall till att klagande får sammanlagt 15 timmar och 34 minuter mer i veckan. Vilket är verkar alldeles för lite med tanke, på att personen i fråga har familj som han ska kunna hjälpa och vara delaktig i.

 

Vill ni läsa Domen i sin helhet så finns den i en länk här nedan:

Stockholm FR 8517-16 Dom 2016-07-05

 

Behöver ni hjälp att överklaga ett beslut? Eller kanske ansöka om assistans? Kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas

//sekreterare