Assistansersättningens timbelopp för år 2015 blir enligt beslut från regeringen 284 kr/timme. Den nya ersättningen innebär en ökning med 4 kr eller 1,4 procent, vilket är den lägsta höjningen någonsin. Flera kommuner i Sverige har fattat beslut om att ersätta privata anordnare av personlig assistans enligt LSS med ett schablonbelopp som är avsevärt lägre än det schablonbelopp som regeringen fastställer för assistansersättning för varje år enligt SFB. Vad som också är gemensamt för dessa beslut är att kommunerna inte utgår från varje kunds enskilda kostnader.
Assistansersättning avsågs ursprungligen svara mot faktiska kostnader för lämnad assistans, dock högst ett visst av regeringen bestämt belopp per timme. Någon motsvarande reglering infördes inte i LSS. Av förarbetena (prop. 1992/93:159 s. 175) står det dock att det belopp som regeringen varje år bestämmer som den högsta ersättningen per assistanstimme med stöd av SFB bör vara vägledande även i fråga om det ekonomiska stödet från kommunen enligt 9 § 2 LSS.
Kammarrätten i Sudsvall har i målnr 450-13 prövat frågan om skäliga assistanskostnader. I domskälen redogör man följande;
Reglerna om ekonomsikt stöd för skäliga kostnader för personlig assistans är avsedda för att ge den enskilde valfriheten ifråga om att få sin personliga assistans ordnad direkt genom kommunen utan att belastas av några kostnader, eller att anordna assistansen själv med finansiering av kommunen (eller assistansersättning i den utsträckning sådan utgår). Det är alltså fråga om alternativa sätt att tillgodose den enskildes behov.
Vid bedömning om de verkliga kostnaderna är skäliga bör utgångspunkten vara schablonbeloppet.
Det måste enligt Kammarrättens mening finnas ett förhållandevis vitt utrymme för att, åtminstone inom ramen för schablonbeloppet- relativt fritt fördela kostnaderna för den personliga assistansen på så sätt som bedöms bäst utan att den enskilde riskerar att bli utan ekonomisk stöd för de verkliga kostnaderna för insatsen. Ett annat synsätt – i strid med syftet med reglerna – kunna begränsa valfriheten. På grund av det ovan anförda och då de verkliga kostnaderna inte överstiger schablonbeloppet, finner Kammarrätten att kostnaderna får anses skäliga.
Med nuvarande regler är assistansersättningen avsedd att täcka de verkliga kostnader som den enskilde har för sin assistans, dvs. lönekostnader samt kostnader för administration m.m. Den ersättningsberättigade behöver bara redovisa hur många assistanstimmar som har utförts för att erhålla assistansersättningen. Inom ramen för det fastställda beloppet får den assistansberättigade själv avgöra hur stor del av beloppet som ska användas till lön och andra anställningskostnader och hur mycket som ska användas till administration och andra kringkostnader.
Jag hoppas verkligen att det blir ändring kring detta och att samtliga kommuner i Sverige börjar betala ersättning motsvarande schablonbeloppet enligt SFF. Hur ska kommunen kunna bedöma vad som är skäligt utan att ta hänsyn till faktiska kostnader för varje enskild person?
Niklas
Jurist
