En blogg om personlig assistans
En 17-årig pojke med autism bedöms inte ha behov av personlig assistans trots att han vid upprepade tillfällen har uppvisat utåtagerande aggressivt beteende. Han har bland annat brutit klasskamraters fingrar, hållit sin fyraåriga bror i strypgrepp och slagit till andra elever i sin klass. Hans läkare, en expert på individer med autism, har sagt att det är den mest tydligt autistiska pojke hon sett.
Hej på er, hoppas er sommar varit kalasbra!
Jag är åter i tjänst igen och jag har funderat lite kring vad kvalité inom personlig assistans är.
Hur definieras kvalitet i personlig assistans idag? Vem definierar kvalitet i personlig assistans? Hur ser förutsättningarna för kvalitetsutvecklingsarbete ut?
Det som är livskvalitet för den ene skulle en annan inte stå ut med. Att definiera vad kvalitet är innebär samtidigt att bortdefiniera annat och utesluta vad som kan vara kvalitet för andra.
Detta är inte lätta frågor att besvara, men som tur är så var det var några av de frågor som diskuterades på KFO:s seminarium den 2 juni.
Bland deltagarna på semniariet fanns en tydlig samsyn på vad kvalitet i personlig assistans handlar om. Sofie Karlsson, som representerade Ifa, sammanfattade.
– Det är viktigt att inte blanda ihop livskvalitet med god kvalitet på assistansen. Personlig assistans går inte ut på att assistansanvändaren lever ett ”exemplariskt liv” där man alltid äter hälsosam mat och där man alltid kommer i tid, utan det är du som assistansberättigad som själv väljer det liv du vill
Man måste samtidigt prata om kvalitet i verksamheten. Vi på VH Assistans är noga med att driva vår verksamhet med god kvalitet vilket till exempel innebär att vi ser till att man har rutiner, en dialog med varje kund och kommunicerar på ett sätt så att man kan möta varje person där den befinner sig.
Vi på VH Assistans jobbar på ett sådant sätt ute i våra kund- och assistentgrupper som möjliggör självbestämmande och respekt för individens egen vilja.
Något som seminariepanelen i hög grad ansåg hotade den personliga friheten och rätten till självbestämmande är en ökad professionalism, eller som Hanna Kauppi sammanfattade det: ”att professionaliseringen skjuter makten från assistansanvändaren mot anordnare och myndigheter”
Mycket handlar om ekonomi och Katarina Bergwall sammanfattade det ekonomiska läget i branschen:
– Många är djupt bekymrade. De små marginaler som man haft krymper och försvinner väldigt fort. Vi pratar alltså om 1,4 procents ökning av schablonen samtidigt som de kollektivavtalsenliga löneökningarna är 2,8 procent
Sophie Karlsson, Verksamhetsansvarig IfA har gjort en lista på vad som ska råda gällande den personliga assistansen om 10 år. Så här ser de ut i punktform:
– att självbestämmande är en självklarhet.
– att ersättningen räcker till bra löner för personliga assistenter och till kostnader för personliga assistenter i samband med jobbresor och fritid för assistansberättigade.
– att personlig assistans är ett attraktivt yrke och att det går lätt att rekrytera assistenter.
– att kontroller kring den personliga assistansen inte inkräktar på den assistansberättigades integritet eller valfrihet.
– att den assistansberättigade alltid är den som tillfrågas av myndigheter mm när det gäller livsval och assistansval och så vidare.
– att det aldrig tar mer än en månad för att fatta beslut.
– att negativa förändringar aldrig kan ändras snabbare än tre månader efter besked, lämnats skriftligen till den det berör, och att personer som förlorar assistansen eller får den neddragen ändå kan känna sig säkra på att beviljas de insatser som behövs för att kunna leva som man själv väljer.
– att assistansanordnare som man kan anlita är seriösa och har bra verksamhet.
– att tillsynen utgår från assistansanvändarperspektivet och förbättrar kvaliteten i assistansverksamheterna.
– att samhällets inställning till personlig assistans är generellt positiv.
När man läser dessa punkter så tycker jag att alla 10 är en självklarthet, men tyvärr så ser inte verkligenheten ut så. Men vi måste alltid ha ett mål att sträva efter, en väg att ta oss fram på. Jag hoppas att det inte ska behöva ta 10 år för detta att bli en verklighet, men jag hoppas allra främst att vi tar oss dit.
Ett steg i taget.
Önskar er allt gott
Josefine
Vill man titta på seminariet kan man klicka på länken här nedanför, och är man uppmärksam ser man en representant från våra assistansjurister.
Tänk er in i att behöva ha främmande människor i ert hem.
Olika personer varje dag som är med dig överallt, när du ska på toaletten, när du ska äta eller se på TV osv. Något privatliv är inte att tala om!
Nu låter ju det här som det enbart skulle vara jobbigt men det kan också vara roligt, lärorikt och intressant då man får lära känna väldigt olika människor.
Att ha assistenter är ju en nödvändighet för många, mig själv inräknad. Utan dem skulle jag inte klara mig, samt blir oerhört isolerad. Eftersom man skall tillbringa mycket tid tillsammans är det väldigt viktigt att personkemin stämmer när man ska välja en assistent.
Jag tror att en viktig egenskap för den som jobbar som assistent är att personen skall kunna sätta sig in i brukarens situation. Kan man inte det så blir det väldigt svårt att göra ett bra jobb.
Så empati, förståelse och humor är tre viktiga egenskaper som jag gärna ser att mina assistenter har.
/Niklas Pajuste
Sekreterare
Gäller en ung flicka med omfattande funktionshinder som fick avslag på ansökan hos Försäkringskassan. Ärendet gick upp i Förvaltningsrätten som bedömde att hon hade rätt till personlig assistans och ärendet återförvisades till Försäkringskassan. Försäkringskassan gjorde ingen egen utredning utan kopierade endast kommunens utredning och tog beslut utifrån detta.
I media har det de senaste åren lagts stort fokus på att lyfta fram dem som fuskar eller på annat sätt inte är ärliga assistansanvändare.
Det här drabbar ju, som alltid när man har med kriminalitet och oärlighet att göra, de som är mest utsatta. Naturligtvis ska de som inte är i behov av assistans och lurar till sig ersättning inte komma undan.
Men medias rapportering måste bli bättre! Många gånger framstår det som om alla fuskar när man läser en sådan artikel. Tyvärr har detta gjort att en del människor inte ser hela sanningen, utan tror att alla funktionshindrade fuskar och utnyttjar systemet vilket naturligtvis inte stämmer. För väldigt många av oss så är skillnaden mellan att ha assistans och att inte ha någon skillnaden mellan liv eller död.
För en tid sedan var det en artikel om en kille som fick sin rullstol slängd på spåret i tunnelbanan av en person som anklagade honom för att han utnyttjade systemet. Att ordet funkofobi kommit in i ordlistan speglar hur samhället ser på personer med funktionshinder.
/Niklas
Personer med funktionshinder riskerar att befinna sig i en utsatt situation då de ofta är i behov av omfattande insatser för att kunna leva som andra, som de enligt LSS ska kunna göra.
Att vara förälder till ett barn med funktionsnedsättning innebär särskilda utmaningar och villkor i föräldrarollen. Föräldrarna måste anpassa sig till en ny verklighet där mycket kraft och energi går åt till läkarbesök, hantera kontakt med myndigheter osv. En vanlig avslagsgrund som Försäkringskassan och kommuner använder sig av är att detta ingår i det normala föräldraansvaret.
Viktigt att komma ihåg är att både LSS och Socialförsäkringsbalken (SFB) är rättighetslagstiftningar, samtidigt som Föräldrabalken (FB) ställer krav på vårdnadshavarna. I FB ska vårdnadshavarna; ”ansvara för barnets personliga förhållande och se till att barnets behov blir tillgodosedda med hänsyn till ålder, utveckling och andra och övriga omständigheter”. Begreppet föräldraansvar är alltså klarlagt på ett övergripande sätt, men inte avgränsat eller fastslaget hur det ska bedömmas. Med hänsyn till detta känns det märkligt att inte fler fall tagits upp av Högsta förvaltningsdomstolen för prövning.
På det sätt som regelverket är utformat idag är det svårt att få enhetliga bedömningar kring föräldraansvaret, både hos Försäkringskassan, kommunen och i domstolar. Är detta en rättssäker reglering? Bedömning av föräldraansvaret för barn i olika åldrar behöver bli mer enhetlig i tillämpningen, vilket skulle innebära en större rättssäkerhet. Som utformningen idag ser ut ges ett alltför stort bedömningsutrymme till handläggare och domstolar. Denna oklara reglering leder till att varje enskilt försäkringskontor eller domstol, skapar sina egna riktlinjer som man följer. Det påverkar alltså var i landet du bor, vilket det såklart inte ska göra.
Det är såklart så att alla barns individuella utveckling och förmågor skiljer sig, men det krävs någon form av vägledning som kan definiera vad barn i olika klarar och således vad som ska ingå i normalt föräldraansvar. För som det ser ut nu är det på många orter i landet i stort sett omöjligt för ett barn som är under en viss ålder att få personlig assistans då bedömningen ofta formuleras ”avslag, normalt föräldraansvar”. Fanns det tydligare riktlinjer skulle en mer personlig bedömning kunna genomföras och en tydligare jämförelse i varje enskilt fall. Hur dessa riktlinjer skulle formuleras finns många olika möjligheter. Det bästa tänker jag är att Socialstyrelsen tillsammans med några experter inom området skulle kunna ta fram bedömningar på vad barn i en viss ålder klarar av och vad de inte klarar av.
Det är otroligt många barn som inte ges möjlighet att leva som andra, på grund av att de just är barn och därmed inte kan få personlig assistans beviljad än. Det är en utveckling som jag är säker på att lagstiftaren inte eftersträvade.
//Niklas
Jurist
Assistansjuristerna
Lycksele kommun
Den enskilde har ansökt om personlig assistans hos Lycksele kommun. Kommunen har i sin bedömning kommit fram till att de grundläggande behoven klart överstiger 20 timmar per vecka. Den enskilde överklagar beslutet då det inte överensstämmer med ansökan på ett flertal punkter.
En muntlig förhandling hålls i Förvaltningsrätten i Umeå och den enskildes ombud frågor kommunens företrädare, handläggaren och enhetschefen för LSS-enheten, när de anmälde till Försäkringskassan att de grundläggande behoven är över 20 timmar? Kommunens företrädare svarar då att det inte gjorts och ställer sig frågande till varför man skulle göra det? Den enskildes ombud upplyser då kommunen om 15§ 8p i LSS där det framgår att kommunen ska anmäla till Försäkringskassan när den enskilde kan antas ha rätt till assistansersättning.
Packar så jag får med mig allt. Taxin kom tidigt och vi åkte mot Umeå flygplats.
Regn
Matdags för William, värmer lite mjölk.
William och Diana, bästa kompisar.
Helt nyligen avslutades Almedalsveckan på Gotland.
En vecka där partiledare från samtliga partier talar och möter allmänheten. Men hur är det då för personer med funktionshinder, har de samma möjlighet att delta som alla andra. Svaret är tyvärr nej. Tillgängligheten under veckan var vad jag förstår väldigt dålig, vilket resulterade i att Almedalsveckan blev anmälda till DO=(Diskrimineringsombudsmannen.)
Detta är allvarligt då personer med funktionshinder inte kan träffa våra politiker, för att påverka och lyfta fram frågor som rör assistans och tillgänglighet m.m.
Tyvärr är det här inget unikt problem för personer i elrullstol heller vanlig rullstol. Skall man besöka en restaurang heller annan allmän plats måste man ofta ställa väldigt mycket frågor, för att vara säker på att man kan komma in i lokalen.
Det har nu kommit en ny lag som gör att personer med funktionshinder kan göra en anmälan till DO om det är brister i tillgänglighet, när man ska besöka offentliga lokaler. Vilket jag hoppas gör att tillgängligheten blir bättre i framtiden.
/Niklas Pajuste