Browsed by
Månad: maj 2015

Chansen att leva som alla andra

Chansen att leva som alla andra

Alla måste vi hjälpa till med att förändra samhället så att alla har en möjlighet att vara delaktiga i det. Gårdagens inlägg handlade mycket om hur åtgärder vidtas i för långsam takt för att personer med funktionsnedsättningar ska ha möjlighet att vara delaktiga i det. Det är inte enbart politikerna som har ett ansvar att förändra. Vi alla kan faktiskt hjälpa till för att alla ska kunna känna sig delaktiga i den värld vi lever i. Vi måste stå upp för varandra.

Att stå upp för personer med funktionsnedsättningar är något som Natalie Chanise Eriksson vädjar om i sin debattartikel på aftonbladet “Ge mig chansen att leva som er andra”. Hon berättar bl.a. hur hon har fått tagit hjälp av främmande personer för att bli skjutsad i hennes rullstol uppför en barnvagns ramp så att hon kunde ta sig till tunnelbanan. Det är väldigt bra att det finns människor i omgivningen som ställer upp och hjälper till på det sättet, men det är hemskt att det ska behöva gå till så. Att inte kunna vara fri och självständig. Personlig assistans har ju som nämnts ett antal gånger syftet att möjliggöra frihet för individen och möjlighet att leva ett självständigt liv. Men oavsett hur mycket assistans man beviljas så är det omöjligt att bli självständig när samhället t.ex. på grund av bristande tillgänglighet i olika sammanhang begränsar världen för funktionshindrade.
Tydligt är att en förändring behövs, för som det är nu lever inte största delen av personer med funktionsnedsättningar ett självständigt liv. Mycket tror jag handlar om attityder, folk inom olika verksamheter är så vana att tänka inom sina egna små boxar, så därför glöms en del av befolkningen bort. Ofta brukar man genom media få höra att Sverige som land är bra handikappanpassat, och så är det fömodligen vid jämförelse med andra länder. T.ex. så var jag i en stad i Frankrike för inte så länge sedan, där hade det rent ut sagt varit omöjligt att ta sig fram om man satt i rullstol eftersom staden hade småtrappor över allt, trånga restauranger, ytterst smala trottoarer där man endast rymdes att gå i sidled. I Sverige däremot är det numera vanligt att vid nybyggnationer av något slag så försöker man göra det mer handikappvänligt. (Inte alltid och samhället har ändå en lång väg kvar på den biten) Men! Tillgänglighet har inte enbart att göra med den fysiska tillgängligheten på en restaurang eller på t.ex. ett badhus. T.ex. kan olika verksamheter vara otillgängliga av andra skäl. Ett exempel på detta är modellindustrin som Natalie skriver om, svårigheten eller omöjligheten att vara delaktig i den, vad beror det på? Förmodligen krävs en attitydförändring bland alla oss som inte har funktionsnedsättningar, att våga tänka utanför det vi är vana. Det är märkligt att det fortfarande är ett problem att tänka utanför boxen för att kunna ta hänsyn till personer med funktionsnedsättningar. Vari ligger rädslan när något känns främmande?
Vi på Assistansjuristerna skapar chanser där de inte finns för personer med funktionsnedsättningar genom att möjliggöra rätten till personlig assistans. Men tyvärr är det inte tillräckligt vi måste fortsätta skapa chanser på övriga plan där friheten att leva sitt eget liv inte existerar för alla enskilda individer.
//Liselotte
Jurist
Assistansjuristerna
Delaktighet i samhället på lika villkor – Långsam utveckling

Delaktighet i samhället på lika villkor – Långsam utveckling

I mars skrev jag inlägget Bristande tillgänglighet som handlar om hur t.ex. tillgänglighet eller bristande tillgänglighet i samhället för personer med funktionsnedsättningar påverkar personer med funktionsnedsättningars välmående eftersom det hindrar delaktighet i samhället. I det inlägget hänvisade jag även till rapporten Hur är läget 2014? som är framtagen på uppdrag av regeringen, av Myndigheten för delaktighet. Rapporten visar b.la. att personer med funktionsnedsättningar inom de flest områden lever med sämre delaktighet än övriga i befolkningen. Myndigheten ser att det finns ojämlikheter och problem inom flera områden. De mest oroväckande områdena är arbetsmarknad och utbildning. En bristande delaktighet i skolan kan ofta leda till en bristande delaktighet senare i livet efter skoltiden.

Den 13 maj presenterade Myndigheten för delaktighet en ny rapport för 2015, Hur är läget 2015?, som är en samlad uppföljning av funktionshinderspolitiken. Rapporten framhåller att utvecklingen inom flera områden går långsamt framåt och inom hälsoområdet så försämras utvecklingen. Detta innebär att det inte har skett några egentliga framsteg från år 2014 rapport. Även denna rapport visar att den upplevda hälsan för personer med funktionsnedsättningar är mycket sämre än för personer i den övriga befolkningen. Det är knappt att sysselsättningen ökar och många har svårt att ekonomin att gå ihop.

Resultatet av den nya rapporten visar att problemen som lyftes fram i 2014 års rapport fortfarande kvarstår, det har med andra ord inte skett några märkbara förändringar på ett helt år inom funktionshinderspolitiken. I sammanfattningen till rapporten framhålls att resultatet av uppföljningen inom funktionshinderspolitiken är ett arbete som kräver uthållighet och ett långsiktigt perspektiv. Ett första steg är ökad medvetenhet som sedan kan leda till ett strategiskt och kunskapsbaserat förbättringsarbete. I förlängningen ska arbetet leda till att enskilda individer märker positiv förändring i sin vardag och att fler kan delta på lika villkor oavsett funktionsförmåga.

Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder (DHR), har kommenterat årets rapport. Kommentaren kan läsas här. De lyfter fram att det inte är tillräckligt med “det går sakta framåt.” Jag håller till fullo med till det. Att efter ett år fortfarande stå kvar och trampa med samma problem känns märkligt. Visserligen förstår jag att ingenting kan förändras över en natt, men när det gäller människors hälsa så krävs det lite snabbare utveckling. Särskilt när det rör sig om en utsatt grupp i samhället. Att år 2015 komma och säga att ett första steg är att öka medvetenheten och att det senare på sikt kan leda till ett förbättringsarbete känns en aning förlegat. Ökat medvetande bör har infunnit sig för länge sedan kan man tycka, men tydligen inte.

I utredningsarbetet varje år har myndigheten för delaktighet b.la. valt att följa upp kommunerna gällande att angående deras tillgänglighet som arbetsgivare för personer med funktionsnedsättningar. Undersökningen visar att 62% av kommunerna använder sig av FN.s konvention på något sätt för att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar att delta i arbetslivet på lika villkor. Vilket är en ökning på 2% sedan föregående år. När det kommer till användandet av konventionen är det vanligaste att den finns med i de politiskt antagna styrdokumenten.

Vad säger FN konventionen

Här finns åtkomst till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionens huvudsakliga syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. Vidare fokuserar den på icke-diskriminering och listar nödvändiga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska kunna åtnjuta såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

I konventionens 27 artikel framkommer att personer med funktionsnedsättning har rätt till arbete på lika villkor som andra. Bl.a. genom att främja möjligheten till arbete genom faktiskt tillgång till yrkesutbildning, arbetsförmedling m.m Dessutom förbjuda diskriminering vid exempelvis rekrytering.

Att kommunernas ökade användande av FN konventionen tycker jag inte säger så mycket egentligen. Att den ha blivit implementerad i styrdokument betyder egentligen inte så mycket för personer med funktionshinder såvida det inte leder till en effekt av deras möjlighet att delta i arbetslivet. Så enligt min mening är det svårt att mäta t.ex. förbättringar på arbetsmarknaden på detta sätt.

Jag håller med Rasmus Isaksson, förbundsordförande i DHR som uttalar att “Hälsa är ett kvitto på hur utanförskapet ser ut inom olika livsområden”.

Regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken i Sverige löper under åren 2011–2016. Myndigheten för delaktighet ansvarar för uppföljningen av strategins mål och insatser. Rapporten för 2015 är den fjärde och näst sista uppföljningsrapporten under strategiperioden. Frågan är vad som händer efter 2016, kommer man då ha en utvecklad strategi för att genomföra funktionshinderpolitik? I vart fall kan man tycka att det är ett seglivat arbete att det ska ta 5 år för att få fram en strategi samtidigt som det inte sker så mycket förbättringar under denna period.

//Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna

Barcelona!

Barcelona!

Förväntningarna var höga inför tjänstemannadagarna i Barcelona. Vi hade ett intensivt program under dagen med utbildning som bland annat hade temat kommunikation.

Dagarna började klockan sju med frukost på hotellet varpå vi samlades klockan åtta för kick-off. Utbildningen avslutades vanligtvis omkring klockan fyra på eftermiddagen och det fungerade som startskott för kvällssamvaro. Fina och spännande middagar avslutade kvällen på ett stämningsfullt vis.

barcelona_1Utbildningen börjar!

Med en resdag på söndag och en på onsdag så kan man återigen konstatera att utbildningsdagar är givande på flera nivåer och minst sagt intensiva. Utbildningsdagar tillsammans är givetvis ett ypperligt tillfälle för oss tjänstemän att få gemensam fortbildning, men utbildningsdagarna finns först och främst till för att vi ska sammanstråla och lära känna varandra bättre som ett team.

Min upplevelse av vår tid i Barcelona var minst sagt positiv.

Det jag tänkte på efter resan var: Hur upplevs jag då jag kommunicerar med andra i organisationen? Hur upplever vi alltså varandra då vi samtalar i telefon, skickar e-post eller håller ett möte. Det är sådana frågor alla vi som var med kommer att tänka på och reflektera över i vår arbetsvardag.

barcelona_2Hur kommunicerar jag med en människa jag inte ser, hör och står med ryggen vänd mot mig?

Temat var alltså kommunikation. Att förstå sina kollegers e-postmeddelanden rätt är en konst, oftast går budskapet bäst hem om man känner varandra och kan läsa av kommunikationen rätt.

Speciellt då man inte hinner tänka igenom precis varenda mening kan det bli svårt att förstå exakt vad som åsyftas. Alla har också olika preferenser när det gäller kommunikationsstil: jag tycker till exempel om att få huvudsaken presenterad direkt, medan någon annan kan känna att poängen är artighetsfraser och förkortningar per e-post.

Sammanfattningsvis kan man säga att kommunikation, och därmed samarbete, fungerar bäst då kroppsspråk, gemensam ton och ögonkontakt upprättas. Man kommunicerar ju inte ensam!

Stort tack till alla som gjorde VH-assistans Barcelonaresa till en oförglömlig och lärorik upplevelse!

Daniel Hilli

Ekonomichef

VH Assistans AB

 

Att arbeta på assistansjuristerna

Att arbeta på assistansjuristerna

Vi på assistansjuristerna jobbar med att i första hand hjälpa funktionshindrade att få rätten till ett eget liv. Med friheten att själva bestämma över sin dag, hur och när man vill göra saker.
Det är vad personlig assistans handlar om.
Jag är själv funktionshindrad, och har idag tack vare Assistansjuristerna fått min assistans tillbaka. Hösten 2009 blev jag själv av med min assistans; på vår hemsida finns en intervju med mig där jag berättar för Didrik Viklund om hur det gick till. Jag vet därför vilken ångest och hjälplöshet många av våra klienter måste känna.
Arbetet är viktigt och lärorikt, varje dag känns det som man lär sig något nytt. Ett extra värdefullt inslag, speciellt för mig, är våra kontorsmöten där man får höra om många olika fall och lära sig mycket.  Även om vi varje dag får ta del av många tragiska öden så har vi en väldigt bra stämning på kontoret och vi samarbetar för att hjälpa så många som möjligt.
Mvh
Niklas Pajuste
Sekreterare
Hej kompisar

Hej kompisar

bakelser

I helgen hade vi kalas, vår-kalas för Hermans kompisar! Det blev ett riktigt Vera o Herman kalas och vi hjälpte Hermans mamma hela morgonen och förmiddagen att pynta och fixa. Hon hade beställt små fina bakelser till alla gäster med bilder på oss på! Att få vara med Herman varje dag och hitta på allt roligt vi gör, är det bästa som finns, vi har alltid det bra ihop och bara det är värt ett kalas.

kakor

På kalaset gjorde vi massor av skoj, vi lekte hela havet stormar och charader. Sedan dansade vi till alla nya roliga Mello-låtar. Herman älskar att dansa och kan fortsätta hur länge som helst, men jag blir helt slut efter en stund och måste vila, då brukar Herman skratta åt mig och säga att jag är den lataste han känner! (Men det är inte sant, för Hermans pappa orkar inte ens dansa ett steg, så över honom vinner jag lätt)

vera_herman_massa

Kalaset avslutades förstås med fiskdamm och godispåsar. Det blev ett sånt där lyckat kalas man njuter av länge och vi var sprängmätta av allt sött när vi la oss på kvällen!

Kram från oss

Vera o Herman, Vi är bästa vänner!

Hej kompisar

Hej kompisar

atervinningen

Denna vecka har vi varit på utflykt med Hermans skola. Vi pratar om naturen och miljön i skolan och hur man kan vara rädd om vår världs miljö och det finns så mycket man kan göra. Fröknarna på skolan har fått i uppgift att minska hur mycket papper de använder och skriver ut. Eleverna har fått i uppgift att hela veckan ta med sig två sopor var som de inte vet hur man sortera och återvinner och så har vi pratat om det på lektionen och så idag gick vi på utflykten till återvinningsstationen för att lära oss var och hur man sorterar alla soporna vi samlat i veckan.

vera_herman_atervinningen

Det var så kul och vi lärde oss så mycket. Herman hade med sig batterier, glas i olika färger, en tonfiskburk, ketchupflaska och en plastpåse. Han lyckades sortera allt rätt på stationen och fick en guldstjärna av fröken, en stolt Herman somnade ikväll nöjd efter en spännande vecka.

Sopsorterar ni?

Vera o Herman miljökämparna!

Hej kompisar

Hej kompisar

febertermometer

Det har varit en tråkig vecka, Herman har varit sjuk, han har både haft ont i halsen, huvudvärk och feber. Jag har försökt muntra upp Herman allt vad jag kan, men han har helst velat sova och ibland har han varit ledsen för att han haft så ont och varit matt. Så det har blivit en hel del böcker att bläddra i och lite filmer.

Igår började febern släppa och Herman var genast piggare så då passade vi på att baka chokladbollar. Sen drack vi saft och kollade på film, HELA DAGEN! Det får man göra mitt i veckan när man är sjuk tycker vi.

sjuk

Nästa vecka är det utflykt i skolan så vi hoppas vi är friska till dess!

Ta hand om er och en extra kram till alla andra kompisar som ligger hemma och är sjuka, krya på er!

Vera o Herman

Hej kompisar

Hej kompisar

majbrasa

Det har varit Valborg, visst är det lite roligt och spännande det där med elden? Vi var på valborgsfirande hos några kompisar till Hermans mamma, vi fick massor med godis och världens godaste fruktsallad. Men de som bestämmer om elden i deras område där de bor hade tänkt på alla rädda djur som kan gömma sig i brasan och att vinden kan fatta tag i elden så den sprids, så de hade brasan i vattnet! Det var väl smart?! Herman och jag älskade det för vi gillar djur och tycker att man måste vara rädd om naturen. Så blev det rätt fint med elden på flotten i vattnet.

Innan vi åkte iväg på firandet gjorde Herman en egen brasa i sitt fönster, som lite vår pynt, kolla vad häftigt det blev!

majbrasa2

Vi hörs snart igen och hoppas ni hade en lika fin Valborg som vi!

Vera o Herman

Klientmöte och ändring av beslut

Klientmöte och ändring av beslut

För några veckor sedan fick jag kontakt med en ny klient som behövde hjälp i ett ärende med Försäkringskassan. Efter kontakt med vårdnadshavarna för klient fick jag lite mer information om ärendet och någon vecka därefter möttes vi för ett klientmöte.

Fallet var så att en flicka som befinner sig i tonårsåldern har tidigare haft ett beslut från Försäkringskassan med i genomsnitt 70 timmar assistans i veckan. Helt plötsligt så beslutar Försäkringskassan att ompröva det beslutet (dvs. inte vid tvåårsomprövningen) och kommer fram till att det ska ändras genom att det ska minskas med i genomsnitt 55 timmar per vecka. Klientens vårdnadshavare blir självklart chockade när det får reda på detta eftersom de inte förstår varför denna ändring har skett. De hade inte heller blivit kommunicerad ändringen från Försäkringskassan utan det upptäcktes först i samband med att de fick mindre assistansersättning utbetalt. Det var efter detta som jag fick kontakt med klienten och hennes vårdnadshavare. Vi pratade igenom ändringen som hade skett och konstaterade att det var väldigt märkligt. De var väldigt orolig med tanke på att flickan verkligen behöver sin assistans.
Efter det här så försökte jag få kontakt med berörd handläggare på Försäkringskassan som dessvärre hade slutat, men jag blev hänvisade till en annan handläggare istället. Vi förde en dialog gällande beslutet som hade tagits och på vilka grunder det var gjort. Hon förklarade att det handlade om att flickan hade blivit beviljad korttidsboende av kommun ett visst antal dygn per år, och man kan inte få dubbla insatser (dvs. både kortidsboende och assistansersättning). Det är självklart kan ha dubbla insatser, men så var inte fallet här. Flickan hade visserligen blivit beviljad boende från kommunen, men hon hade inte fått någon plats på ett sådant boende. Vilket innebar att Försäkringskassan fattade ett beslut på felaktiga grunder eftersom hon därmed inte har dubbla insatser. Försäkringskassan hade alltså dragit bort timmar för något som i själva verket inte hade. Vilket jag också påpekade för handläggaren. Hon svarade att hon måste kolla igenom det och att det verkade som att de hade skett ett missförstånd.
I veckan så hade jag som sagt ett klientmöte med en av vårdnadshavarna när där jag förklarade situationen och att Försäkringskassan hade tagit beslutet på felaktigt antagna grunder. Hon blev väldigt glad och hoppades att beslutet skulle kunna ändras eftersom en indragning av tid hade betytt att klienten inte skulle kunna leva sitt liv som andra tonåringar utan funktionshinder. Bl.a. skulle det innebära att hon skulle få stå över mycket fritidsaktiviteter på dagarna och framförallt inför kommande sommarlov. Det innebär också att föräldrarna måste ställa upp som assistenter utan lön, eftersom hon annars inte skulle kunna ha någon hjälp i hennes daglig livsföring. Det i sin tur påverkar resterande familjemedlemmar eftersom t.ex. syskon inte kan få den tid de behöver från en förälder. Ja det är verkligen mycket som händer när timmar dras in, en hel familjs liv ställs på sin spets. För en klient som befinner sig i tonåren är det dessutom kanske inte alltid så roligt att ha sina föräldrar med sig överallt utanför hemmet, det är ju i den åldern som man vill prova på att vara självständig.
Väl tillbaka på kontoret följande dag får jag goda nyheter då det dimper ner ett brev från Försäkringskassan. Brevet innehållet ett nytt beslut där de ändrar det tidigare felaktigt fattade beslutet!! Jag blev så glad när jag fick ringa och berätta detta för klienten och föräldrarna!.
Ibland går det att lösa saker och ting på ett enkelt sätt via dialog, vilket känns otroligt skönt! Dock så kan man undrar hur många gånger det sker sådana här felaktiga beslut (för det måste ju hända pga. mänsklig faktor) men att de ersättningsberättigade väljer att inte göra något åt det, kanske för att de inte har orken att ta tag i processen om rätten till assistans igen, eller för att de tror att om det står så i beslutet så är det väl det som gäller? För hade inte vi påpekat detta så hade nog aldrig Försäkringskassan märkt att det var felaktigt från första början.
Hässleholmförsöket- Utredning om fusk?

Hässleholmförsöket- Utredning om fusk?

I dessa artiklar från HD-Sydsvenskan den 3:e och 4:e maj kan vi läsa om det så kallade Hässleholmsförsöket.

Hemligt vårdprojekt ska avslöja simultanter

CP-skadad fuksutreddes i Hässleholmsförsöket

I artikeln från den 4 maj framkommer det att den 11 september 2014, träffas försäkringsmedicinska experter från hela Europa för att utbyta erfarenheter gällande personer som genom att överdriva eller fejka ett funktionshinder för att försöka lura till sig ersättning, så kallad ”simulering”. Det var vid detta sammanträde som Hässleholmsförsöket började uppdagas.

En av föredragshållarna, som är VD på Malmöbaserade Beteendemedicinskt center, Bemce, förklarar mer ingående om “simulering” och vad som han upptäckt under undersökningar som genomförts. Han berättar att de undersökt 400 fall, där de använt en utarbetad checklista för att upptäcka dessa fuskare. Checklistan har även reviderats i efterhand som arbetet har fortskridit. Han påpekar vidare att Sverige länge har blundat för problemet med ”simulering” och därför har det tidigare knappt framtagits några tester, formulär eller checklistor för att upptäcka fenomenet. När föredragshållaren får frågan om var dessa metoder har beprövats så ”dubbelkollar” han med en man i publiken om de kan berättat om  ”testet i Skåne”. Efter detta berättas att den som ska utredas på uppdrag av Försäkringskassan läggs in ett dygn på ett sjukhus i Skåne där den inlagde får träffa olika specialister, så som arbetsterapeut, sjukgymnast, läkare och en psykolog.  Dessvärre vet in försäkringstagaren om att denne observeras mellan dessa utredningstillfällen. Detta för att de anser att personer beteer sig annorlunda när de inte är medvetna om att de observeras. I efterhand när HD-Sydsvenskan kontaktar honom vill föredragshållaren inte bekräfta att detta stämmer, eller att han har pratat om detta på föreläsningen. Han nekar även att han har deltagit i “Projekt Skåne”.

HD-Sydsvenskans granskning visar att det finns ett pilotprojekt som genomförs på Hässleholms sjukhus med hjälp av föreläsaren och hans kollegor på Bemce. Vilket stardade med att förra regeringen gav Försäkringskassan i uppdrag att redovisa åtgärder för bättre kontroll och mer rättsäker hantering av assistansutredningarna. Ett av syftet med uppdragen var att klargöra om de utredningar som Försäkringskassan gör nu är tillräckliga som underlag för att de ska kunna besluta om hjälpbehovet. Det efterfrågades även förslag ”som leder till att försäkringsmedicinska utredningar blir möjliga”.
avpixlöat

Fall från verkligheten

I artikeln från HD-sydsvenskan den 5 maj kan vi läsa om CP-skadade Ahmed Baticha som var en av dem som blev observerad i det så kallade Hässleholmsförsöket. Ahmeds CP-skada påverkar hans muskelkontroll vilket gör att han behöver hjälp med det mesta i sin dagliga livsföring. Försäkringskassan kom fram till att hans behov uppgick till 18 timmar och 22 minuter, vilket innebar att det saknades 1 timme och 38 minuter för att han skulle ha rätt till assistans.

Ahmed blev därefter kallad till Hässleholmssjukhus, där han skulle få träffa läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut under 27 timmar. Då han tidigare gjort liknande utredningar hos andra läkare och arbetsterapeuter osv. tyckte han att det var märkligt att han blev kallad till detta, men tänkte att de kanske inte litade på varandra. Under dessa 27 timmar vet han alltså inte om att han deltar i ett pilotprojekt som har för avsikt att utreda om deltagarna simulerar eller kraftigt överdriver sina symptom för att kunna ta del av olika socialförsäkringar. Han vet alltså inte att han också observeras mellan utredningar från arbetsterapeuter, läkare osv.

….

Detta gör en så arg när man läser om sånt här, när är det nog? Visst att det har skett assistansbedrägerier i Sverige, tråkigt nog går det utöver alla som verkligen är i behov av personlig assistans. De som är i behov av personlig assistans är betydligt betydligt fler till antalet än de få bedrägeriförsök som har skett. Dock har dessa fåtal försök uppmärksammats stort i media. Jag håller absolut med om att de som inte har rätt till personlig assistans inte heller ska beviljas det, men utredningar om detta ska dock inte drabba den enskilde som har ett behov.

Försäkringskassan har själv lämnat en kommentar med anledning av Sydsvenskans artiklar den 3 och 4 maj 2015. Den kan läsas här. De förklarar att det så kallade “Hässleholmsförsöket” handlade om att en teambaserad utredning har efterfrågats, och att det behövs kompletta underlag för att fatta rättsäkra beslut med hög kvalitet, syftet var inte att bedöma om individer missbrukar försäkringen.

Även om de inte uttryckligen skriver att det handlar om att utreda fusk, så innebär det indirekt det. Eftersom detta försök innebär att man inte litar på de tidigare intyg som försäkringstagare har lämnat in för att styrka sin rätt till t.ex. assistans. Allting som de hittills har gjort är helt plötsligt inte tillräckligt för att göra en rättsäker bedömning. Det enda som fattas är alltså en observation där man verkligen kan se om det som tidigare har lämnats in stämmer, en hemlig observation dessutom

. Hur ska den enskilde om läkare, arbetsterapeuter osv. kommer fram till att vad de har observerat under dessa 27 timmar inte motsvara de behov som den enskilde har ansökt, kunna bevisa de behov som denne har? Vilket väger tyngst, intyg och behovsbeskrivning över den hjälp som behövs som den enskilde själv har lämnat in, eller observation som har vidtagits av Försäkringskassan? Det är nog ganska lätt att svara på detta, den enskilde får nog ganska svårt att motbevisa det som framkommer under dessa 27 timmar, och vari ligger rättsäkerheten i det?

Man kan fråga sig hur mycket ska personer med funktionsnedsättningar behöva genomgå för att få rätt till personlig assistans, något som de har rätt till för att kunna leva ett självständigt och framförallt värdigt liv? Vari ligger värdigheten i detta egentligen?

//Liselotte
Assistansjuristerna