Visst är det konstigt vad små gester och vänliga ord betyder. Hur viktigt det är att vi bemöter varandra väl, och att vi blir väl bemötta i vår vardag.
Det gäller överallt i samhället tycker jag, på kontoret, i skolan, på dagiset, i affären eller på sjukhuset. Ett trevligt sätt kan innebära skillnaden mellan en bra och dålig dag, mellan gillande och ogillande, det kan befästa en fördom om en viss kategori av människor, eller befria en från förutfattade meningar om en annan.
Jag kommer fortfarande ihåg den busschaufför som log så glatt och hälsade mig välkommen på en SL-buss en urtidig vintermorgon. Det var en riktigt ruggig otta, sådär slaskigt grå och blåsig som bara en vintermorgon i Stockholm kan vara, jag oroade mig inför en svår tenta och kände mig mest allmänt nedslagen och trött.
Hans vänlighet gjorde att resten av dagen gick som en dans, jag anade vår i luften och tentan, tja det blev MVG med dagens betygssystem på den. Och tänk, konstigast av allt, jag kommer fortfarande ihåg bussturen så här 30 år senare.
Med vänlighet kommer man långt, och jag gillar skarpt mina kollegor på VH assistans som ställer upp i alla lägen, vi borde bara bli bättre på att tala om för varandra hur mycket det betyder.
Min vardagsfilosofi är enkel:
Med ett leende så förgyller du dagen för andra, och mår bättre själv!
Hälsningar Rose-Marie