Hej! Jag är en snart 14 årig tjej, och upp till 8 års ålder så hade jag en syster med funktionshinder. Jag och min syster hade ett speciellt band, ett speciellt språk. Jag brukade prata med henne, ta hand om henne, sjunga för henne och spela instrument för henne. Det kändes som att jag och min familj var de som tog hand om henne allra bäst. Hon kämpade in till det sista och hon har det mycket bättre där hon är nu och det är jag 110% säker på. Jag var själv som en assistent till Lisbet. Att ha assistenter runt sig hela tiden kunde vara både jobbigt och roligt. Om jag ska vara helt ärlig så var jag sällan rädd för att hon var så stark och duktig så jag tänkte aldrig på att hon kanske skulle somna in. Jag tänker ofta på min syster men pratar inte så ofta om det. När jag saknar henne som allra mest så sätter jag på lugn musik, går en sväng och bara går. Det är så skönt att vara ute med musik i hörlurarna för det väcker upp så många känslor och man får en egen tid att tänka på roliga minnen med mera. Assistenterna som vi hade var oftast väldigt duktiga med Lisbet och jag trivdes också med dem. Men har alltid haft en känsla att jag en 4-8 åring var den bästa assistenten hon kunde få! För även fast hon inte kunde prata, så kunde vi kommunicera och vi hade som ett eget litet språk. Hon tyckte väldigt mycket om när jag sjöng och spelade och se hennes leende och ögon lysa upp var den största glädjen man kunde få! Att se henne le kunde föra dagen komplett. Hon var min allra bästa vän och jag saknar henne så otroligt mycket! De sista dagarna spenderade vi på sjukhuset och jag förstod inte så mycket. Under den tiden så var jag nästan i chock och jag bara låg i en säng bredvid henne. Jag åt inte, jag var nästan som förlamad. När jag hade kommit in i sjukhusrummet när hon hade somnat in så var det som att världen snurrade runt. Jag förstod ingenting men jag blev otroligt ledsen. Att ha haft ett syskon med funktionshinder har varit tufft men vi har haft många roliga stunder och minnen! Det är lite det man får räkna med. Det är tufft men om man tar hand om varandra så fungerar det och man kan skapa många roliga stunder tillsammans.
VH assistans aktiviteter har varit så otroligt roliga och lärdomsrika! Jag har träffat många nya människor och andra med funktionshinder och jag trivdes med dem! Jag trivdes med personalen på VH assistans! Alla var så otroligt omtänksamma och roliga! Jag sov över hemma hos Veronica en gång och vi hade det jätteroligt! Bara umgicks, åt chips och vi hade det jättemysigt! Jag tappade tillochmed en tand! Veronica var också som en bästis och det är hon än idag! Hon bryr sig verkligen om sina medmänniskor och de som har funktionshinder! VH assistans personal och Veronica är helt fantastiska och de kämpar för funktionshindrade människors rättigheter!
Tack! / Alma